Så gick det till.

Riquma Kredit, ett dotterbolag i Riqumakoncernen, lånade ut pengar till Team Boros kunder. Riquma kredit var återfinansierat via Gigab.

Gigab var ett dotterbolag till Götebanken. I finanskrisens spår visade det sig att både Gigab och Götabanken hade allvarliga ekonomiska problem så plötsligt upphörde deras finansiering av Riquma Kredit. När så återfinansieringen av Riquma Kredit upphörde via Gigab, upphörde också betalningsströmmarna till Team Boro.

Det var kombinationen av Götabankens och Gigabs egna kris och konkurrenternas strävan att ta över Boros marknadsandelar som bäddade för det fientliga övertagandet. I botten låg den finanskris som var under uppsegling som smittade av sig på bostadsbyggandet och i det det sjunkande bostadsbyggandet kom Götabanken och konkurrenterna på idén att komma åt Team Boros marknadsandelar. Men det visade sig vara en dålig idé eftersom ingen av aktörerna överlevde finanskrisen.

Media hakade på och konkurrenterna gjorde allt för att förtala och smutskasta Team Boro. Ett märkligt uttalande som Götabankens regionchef i Jönköping undslapp sig var i detta sammanhang ”Du ska inte tro att du får tidningen med dig”. Jag förstod inte hur han kunde uttala sig på det sättet förrän jag såg sambandet mellan att tidningens ägare och chef satt som ordförande i Götabankens regionstyrelse och lokalredaktören var ledamot i samma styrelse. 

Mina försök att rädda kvar Team Boro i min ägo var i praktiken dömda att misslyckas med de stora krafter som var i rörelse. Det visade sig att banken i samverkan med konkurrenter effektivt blockerade andra lösningar än den som i praktiken genomfördes. Dessutom fanns det bland våra egna som mot stora förmåner underlättade konkurrenternas övertagande.
 
För mig var det uppenbart att det hela inte hade gått rätt till så när stormarna lagt sig och jag fick analysera läget så stämde jag Götabanken på 294 miljoner, men förlikning skedde efter diverse turer bl.a. hoppade vittnen av som visste sanningen men som stod i beroendeställning till banken, förlikningen innebar egentligen bara att vardera parten tog sina juridiska kostnader. Från min sida skedde förlikningen mer för att eliminera risken att drabbas av stora juridiska kostnader. Banken sa "just nu struntar vi i det juridiska, det tar vi sen".

Det kom ett brev en tid före ovan beskrivna skeende, från en för mig helt okänd person som varnade för att det pågick en komplott som syftade till att ta företaget ifrån mig. Jag fann det då helt absurt och tog det tyvärr inte på allvar.

Det hela förbereddes genom att Götabanken undanhåller mig information, vilseleder mig och ljuger, samtidigt pågår det överläggningar mellan Götabanken och Boro/Riqumas konkurrenter. Götabanken bryter mot banksekretessen och lämnar till konkurrenter ut information om Boro/Riquma-koncernen. 

Hela skeendet speglar en medveten ”take over” i samverkan mellan LB-hus och Götabanken där Götabanken hade kundrelationer med både Boro/Riquma och LB-hus och de anlitade en konsult som designade upplägget för vilket konsulten erhöll ett arvode på över 6 miljoner.

I finalen av detta skeendet upprättar banken och konkurrenten en operativ central på hotell Högland i Nässjö, där man upprättar överlåtelsehandlingar skickar in registreringshandlingar till Bolagsverket, skickar ut pressmeddelanden och bearbetar olika personalgrupper. Hela skeendet finns dokumenterat dag för dag, timma för timma, det finns dock inte plats att beskriva allt på denna sida.

En sensmoral - efter en kort tid 
Den inblandade banken den konkursmässiga Götebanken försvann från marknaden och den inblandade konkurrenten LB-hus försattes i konkurs

Min gamla mor sa när hon fick klart för sig vad som pågick "ett sådant agerande det kommer att straffa sig självt". Hon fick rätt men det hjälpte inte mig.
I stället har det som hände i offentligheten beskrivits som en stor och dramatisk konkurs som negativt påverkade bilden av mig och förtroendet för mig som person.